Uppdraget har inneburit att sammanställa kunskap om nuvarande och framtida risker och konsekvenser för samhället av ett förändrat klimat. Arbetet omfattade också en kartläggning över vad som genomförts sedan 2007 då Klimat- och sårbarhetsutredningen publicerades. Underlagsrapporten beskriver behoven och lämnar förslag på åtgärder för anpassning av olika delar av samhället. Arbetet har bedrivits vid SMHI i bred samverkan med myndigheter, kommuner, forskare, branschorganisationer och andra näringslivsrepresentanter.
Rapporteringen gick sedan på remiss under våren 2015. Sändlista till alla remissinstanser (pdf).
Många remissinstanser stödjer i huvudsak de förslag som rapporten presenterar men flera har kommentarer på specifika förslag. Några av dessa är återkommande och finns med i sammanfattningen nedan. Alla remissvar finns samlade i "Remiss av rapporten Underlag till kontrollstation 2015 för anpassning till ett förändrat klimat".
Underlagsrapporten konstaterar att Sverige har behov av en tydlig färdplan som säkerställer att följande genomförs:
Anpassning av regelverk, samt tydliggörande av roller och ansvar, strategier och mål
Ansvaret för implementering av praktiska klimatanpassningsåtgärder inom den offentliga sfären har i många avseenden landat på kommunernas bord. Både kommuner och länsstyrelser som hörts inför arbetet med underlaget tillkontrollstation 2015, uttrycker emellertid att de saknar en nationell viljeyttring i form av en långsiktig färdplan med tydliga mål och direktiv kring vad som gäller i det svenska klimatanpassningsarbetet. Här behöver man nationellt stöd för att kunna arbeta med klimatanpassning på regional och lokal nivå.
Rapporten identifierade även brister i strukturen för hur arbete ska bedrivas och koordineras mellan nivåer och sektorer och lade mot denna bakgrund fram ett förslag på hur ansvarsfördelningen mellan olika aktörer skulle kunna se ut. Här föreslår man bl.a. att regeringen ska utse ett ansvarigt departement för klimatanpassning som leder arbetet i ett departementsöverskridande forum. (för vidare läsning se s. 12-13). I tillägg föreslår man att sektorsmyndigheterna får inskrivet i sina instruktioner på vilket sätt man är ålagd att initiera, stödja och följa upp klimatanpassningsarbete. Rapporten rekommenderar vidare att SMHI får ansvar för samordning av nationella myndigheters arbete, samt för samordning mellan regionala och nationella myndigheter. Länsstyrelsen föreslås få långsiktig finansiering för att bedriva arbetet med samordning av regionernas klimatanpassningsarbete och kommunerna föreslås få finansiellt stöd för att kunna tillsätta en samordnande funktion på kommunal nivå. (för vidare läsning se sid. 14-24.)
I det praktiska implementeringsarbetet uppstår ofta problem relaterade till målkonflikter när olika typer av regleringar och lagstiftningar är bristfälligt koordinerade, exempelvis kan miljöbalken samt plan-och bygglagen ge motstridiga direktiv i konkreta situationer då en åtgärd ska planeras och genomföras. (läs 73-78.) Underlagsrapporten identifierar också ett behov av att säkerställa att beslut är hållbara ur klimatanpassningssynpunkt även i ett längre tidsperspektiv. Ett förslag i denna riktning är exempelvis att förlänga kommunernas ansvar för beslut om bygglov från dagen 10 årsgräns i syfte att väga in hänsyn till framtida klimatförändringar i dagens beslut. Här föreslås att regeringen ger en särskild utredare i uppdrag att se över lagstiftning och regelverk så att de är ändamålsenliga för det svenska klimatanpassningsarbetet. (se sid. 77-78)
Flera remissvar uppmanade till en försiktighet vad det gäller etablering av nya strukturer för myndighetssamverkan, t.ex. genom en formaliserad samordningsfunktion hos en utpekad myndighet. Det framhölls att det redan nu finns många bra myndighetsnätverk med fokus på frågor kopplat till klimatanpassning. Genom att integrera i befintliga strukturer, system och arbetssätt kan man undvika att skapa parallella (och därmed försvagade) strukturer.
Genomförande av prioriterade forsknings- och utvecklingsinsatser som fyller identifierade kunskapsbehov inklusive långtidsövervakning
Vi lär oss hela tiden mer om klimatförändringarna och dess effekter och anpassningsarbetet bör därför bedrivas på ett sätt som är lyhört för förändringar i kunskapsläget. Rapporten identifierar ett antal områden där man bedömer att mer kunskap behövs; bl.a. ser man att beredskap för effekterna av extremt väder kräver ökad tillgång till och tillförlitlighet till prognoser och varningar. Vidare konstaterar man att behovet av lokala och regionala analyser fortfarande är stort. Dessutom finns behov av sårbarhetsanalyser som inkluderar gränsöverskridande aspekter (till exempel kopplat till Östersjöstrategin) samt som inkluderar indirekta effekter av klimatförändringar utanför Sverige.
Rapporten identifierar behov av långsiktig finansiering till långtidsövervakning av såväl miljö- som kulturvärden för att säkerställa tidig upptäckt av negativa effekter av klimatförändringar. Sådan övervakning, sker nu ofta genom tidsbegränsade projekt vilket gör den otillräcklig för analys av klimatrelaterade förändringar.
Rapporten föreslår att Nationellt kunskapscentrum för klimatanpassning vid SMHI får i uppdrag att rapportera identifierade behov av sektorsövergripande forskning och utveckling, inklusive databaser, verktyg och stöd till forskningsfinansiärer. Vidare föreslår man att MSB får i uppdrag att bidra genom prioriteringar avseende forskningsbehov som görs inom nationell plattform för arbete med naturolyckor, samt genom att beställa forskning inom området samhällsskydd och beredskap. Man rekommenderar även att Naturvårdsverket får i uppdrag att bidra genom samordning av prioriteringar av forskningsbehov kopplade till miljömålsarbetet. (se tabell 1 sid. 12-13, samt sid. 27-28.)
Vissa myndigheter och forskningsråd var positiva till att Nationellt kunskapscentrum vid SMHI får i uppdrag att koordinera arbete med att identifiera prioriterade behov av forskning och utveckling, databaser mm men, men markerar att detta måste ske i bred samverkan med andra aktörer. Några remissinstanser påpekar att förslaget är problematiskt, eftersom SMHI även innehar rollen som forskningsproducent.
Tillgängliggörande av kunskap, beslutsstöd och prognos- och varningssystem
De som arbetar med att klimatanpassa samhället efterfrågar oftare ökad tillgänglighet av befintlig kunskap än framtagande av ny kunskap. Att tillgängliggöra kunskap innebär, förutom att göra den lätt att hitta, att den måste paketeras på ett sätt som gör den användbar för olika grupper av användare, vid olika steg vid genomförande av klimatanpassningsprocessen. Detta kan exempelvis innebära att kunskap paketeras i form av beslutstöd, prognos- och varningssystem.
Trots viss tillgång till handböcker, vägledningar och verktygslådor finns fortfarande ett behov av inspiration och goda exempel på hur man på ett sektorsövergripande sätt kan arbeta med klimatanpassning i praktiken och hur perspektivet kan infogas som en naturlig del av ordinarie verksamhet.
Underlagsrapporten föreslår mot denna bakgrund att Nationellt kunskapscentrum för klimatanpassning vid SMHI får fortsatt uppdrag att tillgängliggöra befintliga verktyg och stöd för klimatanpassningsarbete. Centret föreslås även få i uppdrag att koordinera arbetet med att identifiera ytterligare behov av verktyg och stöd med fokus på sektors överskridande frågor. I tillägg till detta rekommenderar rapporten att ett antal tvärvetenskapliga kompetenscentrum etableras gällande 1) Hälsofrågor och klimatanpassning 2) Dricksvattenförsörjning i ett förändrat klimat 3) Jordbrukets vattenhushållning i ett förändrat klimat 4) Nationellt tematiskt kompetenscentrum för hållbart markbyggande i ett förändrat klimat.
Nationellt kunskapscentrum för klimatanpassning föreslås även få i uppdrag att genomföra en rikstäckande kartläggning av grundskole-, gymnasium samt universitets- och yrkesutbildningar där klimatanpassningsperspektivet är eller bör vara en del av undervisningen, samt att baserat på detta ge rekommendationer till universitet och skolverket.
Bland remissvaren ses en efterlysning efter att tydligare lyfta fram allmänhetens roll och därmed även säkerställa att verktyg för klimatanpassning når allmänheten. En etablering av tvärvetenskapliga kompetenscentra stöds inte av alla remissinstanser. Några, speciellt länsstyrelserna anser att dessa snarare skulle skapa en ökad otydlighet gällande roller och ansvar delvis gentemot kunskapscentrum för Klimatanpassning. Andra, främst myndigheter tror att de tematiska kompetenscentren, om rätt utformade, kan vara den framgångsrika länken som krävs för att få till tvärsektoriell samordning och kunskapsuppbyggnad, såväl som att stärka samordning mellan olika beslutsnivåer i samhället.
Klarläggande av hur kostnader fördelas mellan olika aktörer, samt säkerställande av resurser till prioriterade åtgärder
Flera kommuner saknar tillräckliga ekonomiska resurser för att skydda sig mot effekterna av ett varmare och fuktigare klimat. Från många länsstyrelser och kommuner finns det därför önskemål om att staten tar ett större finansiellt ansvar. Det gäller framförallt åtgärder som bedöms vara av riksintresse eller berör flera kommuner eller län.
Underlagsrapporten delar åsikten att kostsamma åtgärder som är länsöverskridande och av riksintresse bör kunna få finansiering från nationell nivå. För att möjliggöra detta föreslår man att mekanismer som grön skatteväxling eller andra principer där ”förorenaren betalar” bör utredas som möjliga finansieringskällor. Mot denna bakgrund föreslår rapporten att regeringen tillsätter en särskild utredare med uppdrag att ge förslag på hur framtida arbete med anpassning till klimatförändringar kan och bör finansieras och hur ansvaret bör fördelas mellan stat, kommun och enskild. Utredningen bör även se över om samhällets försäkringsskydd i sin nuvarande utformning är tillräckligt för att klara av de skadekostnader som kan följa av ett förändrat klimat och i vilken utsträckning det stimulerar klimatanpassning.
Vidare föreslår rapporten att de medel som kommuner i dagsläget kan söka från MSB, anslaget för skydd mot naturolyckor utökas och att man bör se över definitionerna av vad medlen kan sökas för (i dagsläget begränsat till skydd mot översvämningar ras och skred) så att även skydd mot andra typer av naturolyckor och eventuellt även andra typer av klimatanpassningsåtgärder kan finansieras.