Med 1700 deltagare ifrån över 100 länder (inklusive en drottning och minst tre svenska statstjänstemän) och 155 sessioner, 125 postrar och 13 fältbesök att välja mellan, är Adaptation Futures en jättekonferens och ett fyra dagar långt smörgåsbord av klimatanpassningsinspiration.
Vi tycker att man kan se några tydliga trender. Det finns ett helt annat politiskt driv i frågan än det gjorde för några år sedan. På plats finns inte bara Nederländernas Drottning Máxima, utan även högt uppsatta representanter ifrån Världsbanken, FN och Europeiska Kommissionen. Och så alla vi som har klimatanpassning som vårt dagliga arbete, förstås.
Det finns också en stor närvaro ifrån de länder som redan nu känner av konsekvenserna av klimatförändringarna - Bangladesh, till exempel. Här vädjar man till resten av världen att se nyttan i att stötta dem i deras klimatanpassningsarbete, att göra investeringar i anpassning här så att inte miljontals människor ska bli klimatflyktingar då havet stiger.
Ordet "bankable" dyker upp som en röd tråd. Det handlar om att klimatanpassning måste vara finansiellt gångbart, att man ska kunna kapitalisera på det. Frågan är hur vi ska bära oss åt? Kanske Holländarna kan lära oss något, de har kommit långt med att kombinera lösningar för klimatanpassning med kommersiella möjligheter, som till exempel genom att bygga översvämningsskydd som också kan användas som en parkeringsplats.
Det är tydligt att partnerskap och delaktighet är viktigt, till exempel med industrin - man måste fram på individnivå.
Åsa fick en möjlighet att berätta bland annat om det svenska arbetet med länsanalyserna under ett seminarium. Det fanns ett stort intresse för vårt sätt att ge oss ut i regionerna för att visa resultaten ifrån det vetenskapliga arbetet med att skala ned globala klimatscenarier, och jag fick massor med frågor om hur vi burit oss åt.
Det är roligt att kunna berätta om samarbetet mellan myndigheter och länsstyrelser. Flera talare säger att klimatanpassning inte ska ses som en miljöfråga, utan som en ekonomisk och social fråga. Kanske är det så vi kan få saker att hända?
Åsa Sjöström, Kerstin Konitzer och Måns Enander