Vattenförvaltning

Pojke står och metar vid en brygga.

Tillräcklig tillgång till vatten av god kvalitet, och en fungerande vattenmiljö är en förutsättning för samhälle och ekosystem. Vattenförvaltningen i Sverige syftar till att förbättra kvaliteten på våra vatten och att sträva mot en långsiktigt hållbar förvaltning av sjöar, vattendrag, kustvatten och grundvatten. 

Vattenförvaltning är ett samlingsord för det arbete som görs med vatten av svenska myndigheter och kommuner. EU:s vattendirektiv ligger till grund för arbetet som syftar till att förbättra och skydda vatten. På så sätt kan vi både säkra tillgången på dricksvatten och uppfylla krav på förbättrade vattenmiljöer för ekosystem.

Arbetet med vattenförvaltning sker i cykler på sex år. En cykel inleds med kartläggning utifrån befintliga data från miljöövervakning. Detta utgör sedan underlag för klassificering av hur vattnen mår för att bestämma miljökvalitetsnormer. Vattenmyndigheterna tar fram en förvaltningsplan för varje cykel.

Högre temperaturer, ökad nederbörd, längre perioder med torka och stigande havsnivåer påverkar både vattentillgång och vattenkvalitet. Utvecklingen av andra miljöproblem kan förvärras som följd av klimatförändringens effekter, till exempel genom ökad transport av närsalter och miljögifter. Klimatförändringens effekter kan också bidra till att vi ändrar vår mark- och vattenanvändning vilket kan påverka vattenmiljön, och tillgången och kvaliteten på vatten.

Anpassning av vattenförvaltningen

Genom att ta höjd för klimatförändringen i åtgärdsmyndigheternas arbete blir svensk vattenförvaltning mer långsiktigt hållbar och ett viktigt bidrag till samhällets klimatanpassning.

Hur effekterna av klimatförändringarna påverkar ekosystemen, hydrologin, vattenkvaliteten och vattentillgången i distrikten eller avrinningsområden behöver vi mer kunskap om. Med den kunskapen kan vi bättre hantera de olika utmaningarna och anpassa åtgärder därefter. Effekterna kommer att se olika ut i olika delar av landet och därmed mellan vattendistrikten.

Vattenplanering

Vattenplanering behövs i alla steg i den fysiska planeringen, exempelvis i kommunernas översiktsplanering och för detaljplaner. En långsiktigt hållbar och strategisk vattenplanering behöver bygga på ett sammanhållet arbetssätt för användning och skydd av allt vatten inom och mellan kommuner.  

Planering utifrån avrinningsområden

Ett avrinningsområde är det landområde som omger ett vattendrag, från vilket vatten dräneras till vattendraget. Sjöar, grundvatten och vattendrag inom ett avrinningsområde är mer eller mindre sammankopplade. Allt som sker uppströms en viss punkt i vattendraget, exempelvis utsläpp eller liknande, kan påverka förhållandena nedströms. Därför behöver avrinningsområden ligga till grund för beslut om hur vattendraget ska förvaltas för att kunna möta olika vattenbehov inom områdena och samtidigt säkra en god vattenkvalitet.En grundpelare i EU:s vattendirektiv är att förvaltningen av vatten ska baseras på avrinningsområden och inte administrativa gränser. Europa är därför indelat i ett hundratal vattendistrikt, varav fem finns i Sverige.

Behov av kunskap

Det finns ett stort behov av en mer detaljerad bild med vattenbalansberäkningar per avrinningsområde, samhällets samlade vattenbehov, tillstånd för vattenuttag och ekosystemens respons till klimatförändringens effekter.

Vattnets ekologiska status bedöms i förhållande till ett referenstillstånd. Ofta används historiska data för att beskriva referenstillståndet, alltså data från tiden före påverkan. Detta kan medföra att man inte tar hänsyn till klimatförändringen, vilket i sin tur kan innebära att man omöjligt kan återgå till referenstillståndet ens om all övrig påverkan åtgärdas.

En lösning är att använda modeller som verktyg för att beskriva hur referenstillståndet ser ut i dagens klimat. Detta gör SMHI idag för att bedöma påverkan från vattenkraftsregleringar, men metoden skulle kunna utvecklas även för andra områden.