Lagar och regler i Sverige

Klimatförändringarna påverkar vårt samhälle på många olika sätt, och det finns också flera lagar och regler som styr arbetet med klimatanpassning. Här ges en överblick av de viktigaste lagarna och reglerna på området. På senare år har dessa kompletterats med en nationell strategi och en samordning av klimatanpassningsarbetet.

Klimatförändringar påverkar såväl vår gemensamma livsmiljö som individuella förhållanden. Förändringarna kommer bland annat att påverka vårt boende, arbete och hälsa. För att möta klimatförändringarna behöver vårt samhälle anpassas på många olika sätt. Det kan ske genom regleringar av olika slag inom många olika samhällsområden. Här presenterar vi en överblick av några av de viktigaste regelverken på området.

Klimatanpassning och regler

Klimatanpassning innebär att rusta samhället och olika verksamheter för de nya utmaningar som en ökad uppvärmning ger. Klimatanpassning gör att vi minskar vår sårbarhet för klimatrelaterade händelser, men också att vi tar vara på positiva effekter som ett förändrat klimat ger. Det kräver kunskap om både aktuella tillstånd och hur dessa påverkas av både gradvisa och omvälvande förändringar. Ändrade regler har ofta ett framåtblickande perspektiv. Om det inte finns regler för att hantera ett problem kan avtal och ekonomiska styrmedel vara ett alternativt sätt att komma vidare. 

Klimatanpassning kan gälla anläggningar för att skydda befintlig bebyggelse, till exempel vallar vid vatten. Där finns ofta värdefull natur och kultur, som också kan behöva åtgärder mot klimatpåverkan. Regler som skyddar natur och kultur kan hindra eller försvåra byggande av vallar med mera. Angelägna samhällsintressen ställs mot varandra. Om ändrade förhållanden gör att reglerna blir svåra att tillämpa eller förlegade kan det finnas behov av nya regler, som bättre möter en förändrad verklighet. Det är därför viktigt att regelverket är relevant för aktuella förhållanden.

Klimatanpassning bygger på kunskap och deltagande från många aktörer. Regler om processer, kunskapsutveckling, gemensam beredskap och ansvarsfördelning finns i många lagar. Klimatanpassning kan alltid ingå, men frågan behöver lyftas fram av aktörerna. Kunskapen om klimatförändringar är i dag stor och växande, och genom det klimatpolitiska ramverket ligger fokus på att möta klimatförändringarna.

Klimatförändringar kan leda till översvämning, ras och andra extraordinära händelser. Enskilda kan drabbas personligt och ekonomiskt. Regler om samhällsberedskap, ansvar och ersättning finns i många regelverk. De gäller inte specifikt för klimatrelaterade händelser utan är generella.

Den kommunala fysiska planeringen är viktig i detta sammanhang. Plan- och bygglagen förutsätter att kommunen i sin översiktsplan behandlar sådana klimatrelaterade risker för skador på den byggda miljön som kan följa av översvämning, ras, skred och erosion. Kommunen ska också bedöma hur sådana risker kan minska eller upphöra.

Övergripande ramverk för klimatet

Sedan 2017 finns det ett klimatpolitiskt ramverk. Ramverket utgörs av en klimatlag, klimatmål och ett klimatpolitiskt råd. I klimatlagen slås fast att klimatmålen ska styra regeringens politik och hur arbetet ska skötas.

Klimatlag (Sveriges riksdag)

Ytterligare stöd för arbetet med klimatanpassning ges i den nationella strategin för klimatanpassning som syftar till att långsiktigt stärka klimatanpassningsarbetet och den nationella samordningen av den.

Nationell strategi för klimatanpassning (Sveriges riksdag)

Myndigheternas regelverk

Då klimatförändringarna påverkar hela samhället kan inte någon samhällssektor undantas från arbetet med klimatanpassning. Därför har regeringen ställt krav på ett antal myndigheter att inom ramen för sina ansvarsområden och uppdrag ska arbeta med klimatanpassning.

Förordning om myndigheters klimatanpassningsarbete (Sveriges riksdag)

Lagar och regler beslutade av olika instanser

Riksdagen beslutar om lagar som till exempel plan- och bygglagen (PBL) och lagen om skydd mot olyckor (LSO). Lagar kallas ibland med ett äldre språkbruk för balk, som miljöbalken (MB) och jordabalken, men en balk har samma status som en lag. Regeringens regler kallas förordning och används för att precisera kraven i en övergripande och allmänt formulerad lag som exempelvis miljöbalken.

Plan- och bygglag (Sveriges riksdag)

Miljöbalk (Sveriges riksdag)

Lag om skydd mot olyckor (Sveriges riksdag)

Centrala myndigheter som Boverket, Naturvårdsverket och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, kan också få rätt att besluta om regler som preciserar kraven. De kallas myndighetsföreskrifter. Även länsstyrelse och kommun kan få rätt att utfärda lokala föreskrifter. Alla dessa regler är bindande och skapar till exempel en skyldighet att följa krav eller en rättighet att delta i processer.

Allmänna råd beslutas av centrala myndigheter. Råden visar hur man kan agera för att uppfylla kraven i lag, förordning eller föreskrift, men det är möjligt att göra på annat sätt om det är lika bra. Råden är på så sätt inte bindande.

Internationella rättsregler är exempelvis EU-direktiv och konventioner. Sveriges åtaganden enligt dessa överförs till svensk rätt. Det innebär att vi tillämpar svenska regler, inte direktiven. Om svenska regler strider mot direktiven är vi i vissa fall skyldiga att direkt tillämpa direktiven, till exempel om de ger rättighet för enskilda. Direkt verkan har EU:s förordningar, det vill säga de behöver inte överföras till svenska regler.

Rättsregler har olika uppgifter

Rättsregler förknippas med verktyg, till exempel hänsynskrav för att lindra negativa effekter eller stoppregler för att hindra allvarliga risker. Reglerna används för att lösa konflikter vid exempelvis tillståndsprövning av verksamheter och anläggningar som vallar och vägar. Det finns också allmänna intressen som gäller i all planläggning, till exempel hänsyn till miljö- och klimataspekter. Se bland annat MB 2 kap och PBL 2 kap.

MB 2 kap. Allmänna hänsynsregler m.m. (Sveriges riksdag)

PBL 2 kap. Allmänna och enskilda intressen (Sveriges riksdag)
 
Men regler handlar också om behov av samverkan. Gemensamma anläggningar för skydd mot havet kan vara mer effektivt än att skydda enskilda fastigheter. Samhällets beredskap inför extraordinära händelser förutsätter en annan form av samverkan. Se anläggningslagen och lag om förvaltning av samfälligheter, lag om skydd mot olyckor och lag om kommuners och regionernas åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och vid höjd beredskap.

Anläggningslag (Sveriges riksdag)

Lag om skydd mot olyckor (Sveriges riksdag)

Det finns regler som ger principer för markägares och samhällets beredskap, ansvar och ersättning då något händer. Vid kommunal fysisk planläggning klargör plan- och bygglagen att hänsyn ska tas till klimataspekter. Det vill säga behov av både klimatanpassning och klimatpåverkan. Se PBL 2 kap.

PBL 2 kap. PBL Allmänna och enskilda intressen (Sveriges riksdag)

Rättsregler gör det möjligt att skydda och ställa krav för prioriterade samhällsintressen. Naturreservat och strandskydd är några exempel. Se MB 7 kap. Ett annat exempel är krav på byggnaders egenskaper för att stå emot vatten och värme. Se PBL 8 kap som exempel. Ett tredje exempel är miljökvalitetsnormer. Se MB 5 kap.

MB 5 kap. Miljökvalitetsnormer och miljökvalitetsförvaltning (Sveriges riksdag)

MB 7 kap. Skydd av områden (Sveriges riksdag)

PBL 8 kap. Krav på byggnadsverk, byggprodukter, tomter och allmänna platser (Sveriges riksdag)

Kommunens detaljplanebestämmelser fungerar som lokala regler för planområdet. Detaljplanen visar vilken markanvändning som prioriteras, exempelvis bostäder, samt var och hur byggnadsverk ska lokaliseras, placeras och utformas för att vara lämpliga i området. Planen kan också reservera markområden för allmännyttiga ändamål. Se PBL 4 kap.

PBL 4 kap. Reglering med detaljplan och områdesbestämmelser (Sveriges riksdag)

Vad som är lämplig markanvändning eller vad för åtgärder som kan göras inom olika områden bestäms i olika prövnings- och beslutsprocesser. Utfallet av dessa kan ge kunskap om hur framtida liknande ärenden ska hanteras. Regler visar hur processerna går till och vilka som får delta. Se PBL 3 och 5 kap, MB 19 och 22 kap. 

PBL 3 kap. Översiktsplan (Sveriges riksdag)

PBL 7 kap. Regionplan (Sveriges riksdag)

PBL 5 kap. Att ta fram detaljplaner och områdesbestämmelser (Sveriges riksdag)

MB 19 kap. Förvaltningsmyndigheternas och kommunernas prövning (Sveriges riksdag)

MB 22 kap. Förfarandet vid mark- och miljödomstolarna i ansökningsmål (Sveriges riksdag)

Ett annat viktigt stöd för bedömningarna i samband med tillstånd och planering är politiska mål om önskvärd kvalitet, till exempel miljökvalitetsmålen för begränsad klimatpåverkan. Se MB 1 kap 1 § och PBL 3 kap 5 § 4.

MB 1 kap. Miljöbalkens mål och tillämpningsområde (Sveriges riksdag)

PBL 3 kap. Översiktsplan (Sveriges riksdag)

Kommunens fysiska planer bör redovisa lämplig bebyggelseutveckling med tanke på bland annat klimataspekter. Planerna kan även ange riskområden där det är olämpligt att bygga på grund av översvämningar och erosion. Arbetet med fysiska planer både återför och utgör i sig själv en viktig del i kunskapsförsörjningen. Se PBL 2-5 kap.

PBL 2 kap. Allmänna och enskilda intressen (Sveriges riksdag)

PBL 3 kap. Översiktsplan (Sveriges riksdag)

PBL 4 kap. Reglering med detaljplan och områdesbestämmelser (Sveriges riksdag)

PBL 5 kap. Att ta fram detaljplaner och områdesbestämmelser (Sveriges riksdag)

Kunskap utvecklas också i miljöbedömningar och redovisas i miljökonsekvensbeskrivningar för planer och program (strategisk miljöbedömning) samt för verksamheter och åtgärder (specifik miljöbedömning), där bland annat en verksamhets klimatpåverkan och dess utsatthet eller sårbarhet för klimatförändringar eller andra yttre händelser ska identifieras, beskrivas och bedömas. Se MB 6 kap och 18 § miljöbedömningsförordning.

MB 6 kap. Miljöbedömningar (Sveriges riksdag)

Miljöbedömningsförordning (Sveriges riksdag)