Fornlämningar

Ämne Kulturarv
Gravfält i form av ett skepp. Havet i bakgrunden.

Klimatförändringarna ger högre temperaturer och fler perioder med torka, högre luftfuktighet och extrema skyfall vilket kan öka påverkan på fornlämningar.  För att bevara fornlämningar är det viktigt att arbeta förebyggande. 

Fornlämningar är spår efter mänsklig verksamhet. För att något ska räknas som fornlämning ska det ha tillkommit före år 1850 och vara övergivet. Fornlämningar kan vara både ovan och under mark eller i hav och sjöar. Exempel på fornlämningar som många känner till är begravningsplatser, gravfält, hällristningar, runstenar, boplatser och ruiner. Mindre kända är de fornlämningar som inte är lika synliga så som fartygsvrak, sjömärken, broar, vägar, vägmärken och forntida åkrar. Beroende på var fornlämningarna finns, hur de är konstruerade och vilket material de består av, kommer de påverkas på olika sätt av klimatförändringarna.

Påverkan på fornlämningar

Klimatförändringarna innebär högre temperaturer som kan öka risken för exempelvis skogsbränder, fuktigare luft och mer intensiva regn, vilket kan skada fornlämningarna på olika sätt. Högre luftfuktighet och översvämningar kan orsaka frostsprängningar, ökad korrosion, mögel och röta hos fornlämningarna. De flesta av våra fornlämningar finns i skogen. Under vintern brukar tjälen i skog och mark användas för att underlätta transporter. Med ett mildare klimat och minskad tjäle riskerar fler fornlämningar köras sönder av skogsmaskiner.

Det förändrade klimatet för kanske inte med sig nya typer av skador, men skadorna kan dyka upp i nya områden eller i regioner i Sverige som tidigare inte varit drabbade.

Att förebygga skador

För att bevara fornlämningarna behövs ett långsiktigt och förebyggande arbete. Att arbeta förebyggande handlar om att ha kunskap om vad som kan hända och var skador kan uppstå. Genom inventering kan antalet fornlämningar i ett visst område kan man få bättre överblick över var de finns och genom besiktningar kan man dokumentera i vilket skick de är. Denna kunskap ligger sedan till grund för nya beslut. Inventeringar eller besiktningar kan också vara till hjälp vid utvärdering av åtgärder som har gjorts tidigare.

Det bästa sättet att bevara fornlämningar på är att arbeta förebyggande. Mycket handlar om att se över fornlämningarnas närmiljö. Detta kan göras genom om att exempelvis se över avledningen av vatten, så att fornlämningarna som är känsliga för vatten inte står blött, eller att se till att träd och buskar inte växer sig för stora för nära, så att de riskerar att skada fornlämningarna.

Fornlämningar är oersättliga och ska bevaras så oförändrade som möjligt för framtiden.

Alla åtgärder på en fornlämning eller inom ett fornlämningsområde är tillståndspliktiga. Det är länsstyrelsen som är tillståndsgivande myndighet. Åtgärder inom ett fornlämningsområde eller på en fornlämning behöver utföras av någon med kunskap och utbildning, för att undvika att åtgärderna gör mer skada än nytta.